Vissa dagar är väldigt ljusa, glada, dansanta och roliga. Det kan kännas som jag har ett bröst kvar, jag kan känna det och jag kan nästan se det. Ett nytt bröst i annan form.
Det kan ibland kännas som allt inte hänt, jag tänker inte på det eller låter det påverkas i vardagen.
Men så vissa dagar kommer det som ett pang rätt in i magen. Ett pang som sprider sig till halsen och du känner hur tårarna tränger sig fram under dina ögonlock. Hur det bränner och nästan exploderar…
Det är ingen ide att hålla det inne för det är där oavsett. De vill ut och de vill ta sig nerför mina kinder. Ner mot min hals , droppandes vidare ut i intet.
Dagar som började så bra och att bara en liten påminnelse och vink kan få dagen till något helt annat. Känna mig liten , rädd och att det som hänt verkligen hänt. Och det är okej oxå. Att tillåta och vara i det som just nu vill ta plats. Just nu och idag.
Jag var på min ettårs kontroll tidigare i somras. Det ska göras varje år i fem år tills jag är friskförklarad. Den känslan som kom smygandes ju mer det närmade sig , den minns jag väl. Den kommer alltid vara där under , bland mina solstrålar.
Mammografi följt av ultraljud på båda bröst , halsen och armhålorna. Känslan av likgiltighet och rädsla för svaret eller ens känna ngt hopp. Minnerna av alla undersökningar och den eviga väntan på besked och sanna svar.
Allt såg bra ut, bara ngn vattencysta i ena bröstet och mkt vävnad vilket gör det svårt att se min typ av cancer. Det är endast 10% av de som får bröstcancer som får denna typen. Men i dagsläget ska vi inte göra någon magnet röntgen utan avvakta….
Så med min mammas varma hand och närvaro kunde vi sakta gå ut ur rummet med en känsla att allt var bra. Allt ska vara lugnt och fint, för nu….. Det får du fira sa sköterskan. Försöker ta in.
Men jag kunde inte känna den lättnaden som jag trodde, jag kände hur en del av stenen i magen föll och en liten sol tittade fram men det är fortfarande en liten sten kvar. En sten som behöver vårdas med tillit att allt kommer bli bra.
Som tex visade sig idag i tårar…..Jag har sagt, känner och jobbar på att detta kommer hålla. Hålla utan mediciner … hålla med min inre kraft , positiva känslor, skratt , närhet, kärlek och ljus.
Jag kommer hålla hela livet sålänge jag ska vara här på jorden. Det är inte cancern som ska få mig att lämna livet här och då… <3