Efterlängtade assistendagar på Bara Vara i Vikarbyn fick en vändning. Kroppen orkade inte mera. Den sa stopp. Jag har jobbat på och kört med femmans växel i veckor. Glad och lycklig över det överflöd som salongen skapade. Fullbokat i veckor. Sommaren är räddad.
Det som glömdes av var att jag inte är den starka kvinna som jag var för många år sedan. Väggen tog en del av mitt stearinljus och cancern med. Jag började känna att min kropp skakade mer ovh mer. Jag kände mig ledsen och melankolisk. Hej utmattning, är du här igen?
Låt kroppen visa vägen – vårt inre kompass
Så istället för att åka och assistera blev det fem dagar i huset vid havet. Kroppen bad om att bara få vara med mig. Utan att något förväntas av mig. Låta kroppen vakna då den vill. Jag lyssnade.
Nu ska jag ta hand om känslor och saker som tagit energi i min kropp. Släppa taget och acceptera det jag hoppats på som tyvärr inte kommer bli en sanning. Släppa taget om dom som inte gynnar mitt liv och som behandlat mig orättvist.
Det blir femmans växel på bilen. Inte mer
Jag kommer jobba på tvåans växel framåt och spara min bensin till mig själv och mina små skatter. Så vi kan fortsätta busa och göra roliga saker tillsammans. Älskade själar.
Namaste.