
Under många år skumpade mina två bröst omkring på min kropp. Ovetandes att dom en dag inte skulle dansa ihop mera.
Ovetandes att den ena kommer tas ifrån den andra. De tog varandra för givet Jag tog dom för givet.
Ett besked om flera cancertumörer fick dom att känna en rädsla Vad kommer hända nu? Vart ska vi landa? Det skulle väl vara vi två mot världen? Vi två för alltid?
Fyra veckor senare, 3/5-2018 var det ena borta. Likt en ballong som plötsligt sprack! Pang! Det blev tomt, platt och konstigt.
En tid senare fann det ensamma bröstet nya starkare steg till en ännu vackrare livsmelodi. Det dansade för dom båda. För den lilla ensamma bröstvårtan som lämnats kvar. Tacksamt fanns den där och log inombords med sin ledsna yta.
Det dansade för mig och för dig. Nu dansar vi tillsammans och njuter i nuets stunder. Kram Anna