Jag står rakryggad i sanningens sken Del 3/4

Den inre styrkan

Jag står för att sanningen ska komma fram i ljuset och med det håller jag min brinnande stafettpinne. Den är med mig och den hjälper mig att få kraft till att vara den kvinna jag är. För jag är Viresha – oövervinnlig styrka . Och jag är unik & värdefull. Jag vågar stå upp för ärlighet! Och DET är att vara stark och STOR som människa!!! Det är respektfull storhet …

Att vara sann och lyssna på mitt hjärta är styrka. Att våga vara ärlig mot det som glöder i ditt hjärtas pulserande slag…..

Jag erkänner och står för det mitt hjärta vill. OCH att vara sann i mina handlingar. Stå för det jag gör och ta konsekvenser av handlingar åt alla håll..

Sanningens sken

Jag kan gå rakryggad på stan med rent samvete och känna att : JA, jag fick fram sanningen i ljuset & fick människor att öppna ögonen. Jag la ner timtals med timmar för att få sanningens kort på bordet. För att visa respekt, hjälpa & för att jag är Anna. Få andra att se på alltihopa med sanna glasögon. Sanna rena glasögon som är ärligt tillverkade med kärlek och rent glas.

Jag står för att jag föll för den kärlek som gjorde mig förblindad. För jag älskade det som kom till mig, det var vackert och unikt. Det fick mitt hjärta att le och mina ögon att glittra som tomteblossen.

Jag accepterar det mörker som sedan kom som ett täcke över den magiska elden. Ett täcke som släckte ner. Som en ridå över teaterspelets slut. Alla akter är nu spelade och det blir inte en säsong två.

Jag vågar visa min ärliga sårbarhet i det. Min besvikelse, ilska, tårar och chocktillstånd i att inte vara närvarande men ändå så ärlig ..

Som små filmhistorier

Jag kan även stundtals skratta åt det hela. Åt alla förljugna tillfällen som jag varit så blind i att vilja se eller förstått. Det är som små filmhistorier med en otroligt skicklig regissör. Men under det finns ju säkert en otrolig smärta. En smärta i att behöva gå den vägen i osanning åt alla väderstreck för att få kärlek.

Men nu kan jag även vända på steken  .I det stora hela är det ju inte mig det är synd om. Jag kommer ju ut ur detta en dag när hjärtat sakta lagats igen. När sinnet stillsamt läkts. Med ett RENT karma. Då kommer jag ta steg med ännu mer styrka och ett rent ljus omsvepande runt mig. Med nya möjligheter att möta någon som är värd mig. 

Min inre blombukett

Jag litar på min inre läromästare i att den vägen förde mig mot något annat. Ett trappsteg upp mot något som ska komma ur detta , som ytterligare en blomma som blommar ut på min egna livsbukett. . 

Jag vill se mina blommor blomma ut mer än att vissna. Och det gör jag genom att känna mitt egna värde. Att jag är värd något så mycket bättre än detta. Att en dag möta en kärlek som  kan värdera mina unika blommor och ta hand om dom .Vattna dom med en kanna fylld av sund och ärlig näringsdryck.

För det finns bara en av mig och det är jag ….

Nedan är föregående inlägg i denna filmatiska resa.