Någon som var en illusion, en dröm – Del 4/4

Jag gav mitt hjärta till någon som inte fanns , en illusion. Som var sann för mej. Med mina sanna äkta känslor, mina upplevelser. Det kan ingen ta ifrån mig. Det kan ingen trampa på. För det äger jag. Och kan nu fortsätta läka mitt rena vackra hjärta.

Efter år av längtan

För 5, 5 år sedan bestämde jag mej för att ta steget och modet till att leva själv. Leva med Anna & att vara själv med mig själv. Med en inre nyfikenhet. Vem är jag bakom alla tidigare relationer jag kastat mig in i för rädslan av ensamhet.

Efter 3 år började jag känna mig redo att öppna mitt hjärta och släppa in någon. Då kom istället cancern och tog längtans plats. Cancern tog bort bröstet och nu  kunde inte mitt hjärta gömma sig längre. Rädslan av att våga släppa in någon på riktigt kom fram med budskap att våga. 

Att efter ett år med behandling och en början på läkning känna tillit. Tillit att allt kommer i min väg då det är dags. Bara att sitta lugnt i båten med en inre längtan till att få känna fjärilar i magen. Och fjärilarna kom. En tisdags morgon i maj, då nya ögon möttes och det sa klick. Ett klick som utvecklades mer och mer i långsamt takt. 

Bidrottningen

Det var stormiga väder och soliga dagar. Under resans gång skickade livet andra vackra själar till mej. För att jag skulle vakna och se att det fanns andra som hade respekt, kände mitt värde, fick mej att känna ett leende i hela kroppen och en annan inre dans. Som VISSTE att mitt hjärta var förlorat till en annan. Till den osunda drog som dominerade. Själar som oavsett mitt val stod kvar och fanns för mig. Äkta själar.

När vi bestämde att gå ett steg djupare sken solen starkare än någonsin. Som en månad senare släktes ner, av den mörkaste orkanen som skådats. Orkanen som jag föll med. Det spelade ingen roll vilka förklaringar eller ursäkter jag fick höra .För in i ovädrets falska charm skulle jag inte igen.

Kär i en illusion

Att idag försöka ta in att allt var en saga som mitt hjärta drogs med i. Som jag gett mitt dyrbaraste till. Osanningar åt alla håll. Hela denna magiska resa var en falsk illusion.. Ett skal som visats utåt med all dess charm och glans. Som plötsligt öppnas och visade sig vara tomt och ihåligt. Ett tomt eko. Utan något samvete eller empati .

En oäkta person som plötsligt visade sig vara motsatsen till det jag upplevt. En äkta människa står upp för det den känner och det som är sant. Den personen blir inte det som sedan visade sej…

Att fortsätta lura, dupera & falskt anklaga så många människor till sina egna film fantasier. Det är inte kärlek. Det är inte att älska. Det är grymhet till att roffa åt sig vad de behöver från just var och en. Som olika näringsdrycker. I att vara en person som egentligen inte existerar .Det svek som spelats ut mot både sig själv, mig och andra. Det skapar fortfarande illamående.

Ingen ska trampa på mina känslor

När saker händer som gör att du hamnar i chock tar det tid. Tid att landa och läka. Att ta in att personen du gett en tid av dit liv till egentligen inte finns på riktigt. Att ta in det och samtidigt jobba med svekets sår i mitt hjärta. Efter allt jag gjort och genomlidit så är det mina sår jag ska läka. Det är jag som måste återhämtas i mitt inre. Det har på cellnivå, skapat ännu mer obalanser i min kropp. För den resans känslor var äkta. När jag trodde att denna sagan äntligen fått ett vänskapligt slut för oss krossade hjärtan så kom en oväntad kall vind.

En vind i att bli oväntat nertrampad. En ledsamhet i att ljusets som tändes återigen blivit skickligt manipulerat och förgiftat till mörker.

Ingen ska säga till mig vad jag känt och inte känt i stunder som varit. Ingen ska trampa eller döma mina känslor. Sätta ord och titlar på mina egna upplevelser och erfarenheter. Ingen kan säga till mig vad jag sett och och inte sett. Ingen kan hitta på händelser som aldrig hänt för mig .Bilder som säger och utstrålar sanning går inte photoshopas! Det vägrar jag delta i. Jag går min väg och önskar dom sinnesro & allt väl i sitt hjärta.

Tackar mig själv för modet att våga

Jag kramar om mig själv för den insats jag gjorde och orkade med mitt i all chock och ledsamhet. Med min styrka för att få sanningen i ljuset. För att rädda andra och stå för att rättvisan skulle segra. Och att jag nu IDAG hoppas det hela fått en ände så jag i lugn och ro kan återhämta mig ännu mera. Läka mitt rena hjärta <3

Tidigare inlägg i samma händelser är

1 Förtrollningen är bruten

2 Ondskans sanning

3 Jag står raktyggad i sanningens sken