Hur gör vi som varit med om hjärtekross. På hjärtekross….och ännu en hjätekross. Vi som ännu inte landat med en hjärtevän för mer tid än dejtande och nya tag i kärlekslivets land. Vissa kör på igen medans andra backar tillbaka med rädsla för att möta ett ännu krossat hjärta. Det känns bättre så. Att inte hoppa igen, utan fallskärm eller kanske nu med en, till förälskelsens magiska land.
Porslinshjärta eller ett levande pulserande

När hjärtat som pulserar så varmt, i de andra mörkaste djupaste röda kulör. När det varma hoppfulla pulserande gång på gång får taggar i sig. Då det i stunden kan kännas som ett porslinshjärta skulle vara bättre att ha inom sig.
Glashhärtat blir ju ett skydd mot det som är så vackert. Det som får fjärilarna att flyga inom dig som att de precis föddes. De fick nu, äntligen prova sina vackra vingar för första gången. Flyga med glädje och svävande magi. Se livet med oskuldsfulla ögon. Så rent. I en obeskrivligt vacker sfär.
Visst det kan slås i tusen bitar. MEN! Amors pilar kan inte sätta sig fast i ett glashjärta. Nej det blir ju som ett skydd för att träffas av plötsligt kärlek. Som kan infinna sig precis varsomhelst. Och närsomhelst. På det mest osannolikaste sätt. När du inte letar och bara släpper allt. Uppåt, med tillit till att allt kommer då det är dags.

En magisk film som inte börjat spelas
När kärleken knackar på. Då du får svårt att fokusera på det som är och känslan som att vara i en romantisk film infinner sig. Du, där på vita duken. Tillsammans med personen som blossar upp dina kinder. Hud som nuddar hud. Vibrerar. Skakar.. Blickar som säger mer än något ord i världen. De äter dig. Ömt och djupt. De är ett space emellan som står stilla. Där och då. Stillhet men ändå så mycket energi som sprakar. Blixtrar. Den går inte att ta på mer än händer som berörs av varandra. Händer som möts och omslingras. Fingrar som kramas om. Hårt och hårdare. Två personer som blir en. Så värdefull stund. Så historiskt gnistrande. Där och då.

Ett äventyr, romans eller ny vänskap
Varför säga nej till detta? Denna kärlekens dans som kommer. Och går. Kommer för resten av livet, eller går. Och kommer.. Tårtan med alla regnbågens färger som väntar på att börjas smaka på. Sakta med små tuggor. Små skedar som tar bit för bit av läckerheten. Eller har hjärtat fått nog och väljer en annan väg. Oavsett hur många prinsar/prinsessor som står på kö? Mer än den äkta djupa filmen som plötsligt visade sig där på den vita tomma duken. .Som kunde bli en alldeles egen unik film.

Vi kan alltid välja, vi har ett val. Ett inre hjärtats röst som leder dig. Till att våga igen, och igen. Hur ont det än gör. Glas eller rött pulserande så går vi inte sönder. Vi kan inte gå sönder. Låt det smärta , låt det som vill komma komma. Ta en paus. MEN att vända Amors pil ryggen när den väl är på väg mot dig. Det är som att vägra trycka på startknappen till filmen som precis ska börja. Du kan aldrig veta slutet. Men du kan vara med i den och njuta på färden. Av det som är menat för just dig. Och kärleken kommer igen. Jag lovar.
När du minst anar det står han eller hon i farstun. Kram på er

4 kommentarer
Vilken fin text❤️
Tack fina <3
Jag har haft porslinshjärta så länge…
Jag vet nog inte hur man öppnar till de riktiga hjärtat…eller så vågar jag inte…
Ingen aning.
Men din text väckte tankar…
Jag ska läsa den igen…å igen…
Så kanske…
Tack ❤…
Hej fina.Tack för att du delar <3 Ja, låt det sjunka in. Får hur ont det är gör då hjärtat krossas så går vi inte sönder. Vi får känna och uppleva. Att vara öppen för livets möjligheter är vackert .
Små små steg . Kram <3