För två år sedan började jag skriva lite smått. I ett och ett halvt år har jag gett 110% till Vackra mig. De sista åtta månaderna dag som natt.
Pitchen skickades in till endast ett förlag i Mars förra året och tre månader senare kom ett mail med ett JA. Vilken känsla. Glädjens eufori som sken upp inuti mig och solstrålarna syntes på långt avstånd i min aura.. Jag har ett förlag.
Jag fortsatte skriva ett flöde som var fantastiskt. Det slutade med 120.000 ord. Såklart för mycket. Det skulle motsvara en bok på 7-800 sidor, fniss. Nya bibeln. Under tre omgångar fick jag ner det till 60.000. Ja, det var svårare än att skriva dom. Allt var ju så bra. När vi nådde målet blev det fem veckors redigering tillsammans med en underbar redaktör. Efter detta kom korrekturläsning och all grammatik skulle ses över. Tre veckor av ytterligare lärdom och skratt. Mötas, förstå och se varandras tolkningar. Mitt flöde i att skriva utan att tänka.
En lång resa av lärdom
Här tog det inte slut. Nu skulle alla 100 bilder in med ett bildmanus så de hamnade rätt. Där hade jag redan förberett mig i veckor med en noga genomtanke och tråd. Pang de satt på plats.
En sista genomgång av allt manus lästes igenom. Redigerades och finslipades ytterligare.
Omslaget var det första som blev klart men nu ska andra beslut tas. Är det rätt ton? Ska det vara blankt eller matt? Texten bak ska sättas.
Många frågor och många beslut. Ska jag verkligen dela det i boken? Tänk om… Men kanske ta bort det , eller? Är jag för öppen och personlig nu? Ja, men det är just det som ger den äkta känslan till sårbarhet och kraft.
Det finns inget slut, detta är bara början
Ja dessa sista åtta månaders intensivt skrivande har varit mitt ankare, min meditation och mitt frigörande i många känslor. Det känns ensamt. Tårar har fallit ut från tomhetens känsla som skapats. Som ett hål inom mig att det är slut. Vi två, jag och boken har ju hängt ihop så länge. Och det kommer vi ju alltid göra. Det finns inget slut. Det har jag bestämt inombords och den känslan känns skönare och svävande vacker.
Nu står jag här, och kan snart kalla mig författare på riktigt. Med min alldeles egna bok. Vackra mig. En stolthet finns i hela kroppen.. Jag fixade denna utmaning som var större än jag någonsin kunnat ana.
Jag sprider ringar på vattnet – Snart är den här Vackra Mig
Snart är den i mina händer. Jag ler jag inom mig. Sträcker på mig och går med huvet högt. Snart kommer jag få sprida så mycket inspiration, så frön, väcka ideer och få andra att le ännu mera från sina hjärtan. Och jag är aldrig ensam <3
Nu blir det en paus med tid för mig och mina små skatter. Mina nära och kära. Mina kunder i salongen. Nya utmaningar är på ingång och nya vägar skall börjas gå på. OCH det skapar de där bubblande fyrverkerierna i min mage <3 Jag lever livet.
Snart släpper jag omslaget så håll utkik.
Kram på er <3