Om man inte frågar så vet man inte svaret. Vi kan aldrig veta svaret hos en annan persons tankar om vi inte frågar. Enkelt.
Vi kan ta för givet eller anta ett ja eller ett nej.
Vi kan skapa egna svar och utefter det agera. Agera i handlingar som kunde varit helt onödiga om man bara frågat och fått ett svar. Sedan utefter det svaret fått ett helt annat kapitel i boken än det man själv skapade utan egentligen veta…svaret.
Det man trodde kapitelet kan bli onödigt DYRT! Och ta onödig energi samt skapa känslor inom sig som äter upp en inuti och ut. Som en osynlig binnikemask som bara ältar runt där inne i kroppens delar utan att egentligen veta en 100 procentig sanning.
Att välja den enkla vägen som kan kännas svår och ta några steg och fråga öga mot öga kunde skapat en mer harmonisk och ett framförallt billigare kapitel i boken. Med mogna samtal och en känsla i kroppen av lätthet. En BILLIGARE känsla åt alla parter och framför allt ett sanningens svar. Ja eller Nej och sen agera.
Jag har länge lärt mig att det är onödigt att ödsla sin energi genom att anta andras sanningar. Och än mer onödigt att agera något som jag inte ens vet är ett rättvist agerande.
Och att dra ut på jobbiga samtal är onödiga maskar som skapas. Maskar som infekterar hela vårt väsen och genom de kan det skapas en egen sanning som bara gör allt värre än det någonsin hade kunnat bli.
Så hurra för alla som agerar efter ett sant svar och inte kastar giftiga och hotfulla pilar efter den de inte ens vågat fråga.
Namaste.