Jag vill inte vara någons hemlighet. Inte någons kanske. Inte någons kk…..
En sommar med ett öppet sinne.
Redan tidigt denna sommar hade jag sagt till mig själv och andra jag mötte att jag inte var redo för mer än en fin vänskap. Att det kan vara en bra grund och början till något vackert. Börja i en annan ände.
Bakom detta stod ändå en liten dörr till mitt hjärta på glänt. Nöjd, stående på en plattform fylld av trygghet. Känslan till friheten att göra det du vill eller inte vill. Blandat med en längtan till något äkta.
Spanien gav minnen fyllda av liv och bubblande skratt
Längtans dörr öppnas då blickar möts i ett annat land på en restaurang. KLICK! Läppar ler och ögon glittrar av förtjusning. Ord byts ut mot varandras skratt och värme. Inga spel, inga lögner. Vi två ska sova ihop i natt. Ja jag gör det, jag är ingen liten lort. Jag vågar ta chansen med den svenska mannen som ler och utstrålar en trygghet med pondus från en annan värld. Två hungriga singlar som trivs med singellivet. Ingen söker något, eller? Svävandes på moln med dörren fortfarande på glänt. Njuter av känslan och minnet som skapats denna varma natt. Överflöd av skratt bringade glädje tårar som en tacksam bonus.
Vågade inte hoppas, ville inte hoppas. Blundar och tar mig vidare på svenska sommarens färd. Tylösand nästa.
En svärm av män, en svärm av själar. Ett hav av människor dansar omkring i svett som skvätter blandat med cider stänk som slängs i luften. Kontakter skapas, nummer byts. Inbjudningar till hotellrum och andra äventyr erbjuds. Vi ler och skrattar svävandes i en sfär av uppmärksamhet. Vilka möjligheter, vilken folkfest.
Oanständiga förslag ger en otrygg smak i munnen. Anständiga förslag lockar. Men, inga killar på rummet denna vecka. Inte innan, inte efter.
Jag minns kyssen som sade mer än ord. Viskningens dominanta smekning, i natt är du min. I natt är jag din. Minnen ger energi och får mig att le. Jag dansar vidare i sommarkvällens nattklubbs dunk med en annan längtan, här och nu.
Ett möte med han som fick mig att få fjärilarna att flyga lite snabbare i magen. Han som fick mig ur balans. Som i trans av den dragning som skapade dansglada steg och busiga blickar. Han som jag önskade mer av än vad som kunde ges tillbaka. Vi var sanningens två magneter. Jag svalde min längan för en längre resa än den som erbjöds i stunden. Slängdes med i dansen med en dörr som inte gick att stänga. Jag föll med in i frestelsens karusell med ett hopp att kanske, kanske han kan ta steget med mig på en ny väg. Tillsammans. Men ingen väg kom. Jag föll ner i en dvala av hoppet som tändes och släcktes lika fort.
Där och då blev det en paus efter sommarens äventyr. Mitt hjärta landade och försökte förstå. Erkänna min inre längtans röst till något som jag fick smaka på. På ytan. Som är mer än en sommarnatt.
Tilliten tar mig vidare med ett vackert lugn inombords
En dörr fick en chans för mer än gammal vänskap. En dörr som öppnades upp för att sakta beröras. Allt som erbjöds var en kk som ville ses långsamt utan förväntningar på att vara kk. Utan att stå för det som sakta byggdes upp, för andra. Dubbla budskap och slingriga ursäkter. Jag vill inte ha något av det.
Jag vill vara kvinnan du vill visa upp och vara ärlig mot andra att du träffar. Jag vill vara kvinnan du väljer framför andra kvinnor att kyssa. Att smeka och dra handen genom håret på. Jag är 45 år. Jag har inte tid med själar som inte kan vara ärliga i sina känslor. Dom som stannar på samma plats trots snedsteg. Dom som väcktes med mig men fortsatte sova.
Singellivet 2022
Det spelar ingen roll hur hårt det klickar, det spelar ingen roll hur bra det var den där heta sommarkvällen. Idag vill NÄSTAN alla singlar vara singlar. Både äta och ha kakan, inga krav, inga förväntningar och inga förpliktelser. Alla dörrar ska vara öppet för allt som kan komma i ens väg. Nej. Det är så 2000… eller är det de?
Kanske barnhelgerna är helt osynkade och allt känns meningslöst oavsett hur mycket du känner? Det finns ingen tid, inga luckor i kalendern. Nya dejter tar tid, allt börjar om. Om och om igen. Man vet vad man vill ha och önskar. Kräsenhetens trappsteg blir högre och högre upp?
Kan det vara så att alla innerst inne längtar efter just det mötet som passerat förbi. Utan att ens ta chansen till biljetten som låg framme. Att våga släppa in med tanke på vad som sedan kan krossas och gå tusen bitar. Bekvämligheten dominerar till att leva själv och kunna ta för sig hej vilt av utbudet som står och väntar. I stunden. Hoppet lever i en storm av ursäkter.
När det är meningen skickar universum den person som är mer sann och äkta. Som är redo för den ömsesidiga dansen. Mitt hjärta är öppet för det vackra. Allt annat är det stängt för.
Tack alla som fick mig att leva extra mycket denna sommar, med ett leende inifrån och ut.
Tack livet för de möten jag gjort. Tack för de själar jag tagit lärdom av och fått öva att stå upp för mig själv. Tack för att jag fått skratta och känna med er denna underbara sommar. Tack <3
