När du vågar göra det där du länge velat göra. Det du så hårt hållt inom dig. Att blotta sig, ta steg och våga dela saker/känslor kan ibland vara utmanande.
Att trycka på en knapp för att få iväg ord i text eller att bara säga det i stunden öga mot öga. Motståndet som blandas med längtan i att få det sagt, gjort. Rädslan att bli avvisad eller att värdefulla ting ska förändras. Den där stunden då det känns som ett rätt tillfälle i magen kan vara en fin vägvisare.
Hjärtat slår i 180
Lite som känslan var för mig innan jag åkte Valkyria första gången. Jag som aldrig åkt en loop och endast testat klassiska bergbanan som en häftig ride. Jag stod länge och försökte känna in hela åkturens energi. Våga och växa med mig själv eller bara strunta i det och fortsätta titta på barnens glädjande berusning till alla åkturer.
Det var samtidigt en dragning i att försöka möta det som för mig kändes tufft och utmanande. Det som för någon annan är som att ta ett glas vatten ur kranen.
Men, den lättnad och den kicken jag fick av att åka Valkyria fick mig att känna mod och styrka.Jag blev stolt och en kick inom mig satte fart. Energin flödade.
Likaså skapas ett flöde då lättnaden sprids av att få dela och få ur sig det som skapat en mix av känslor i kroppen . Det ger energi på ett annat sätt. Det befriar.
Det är så lätt att råda andra till att våga och ibland sitter man där själv med rädslan hur saker och ting landar hos mottagaren. Men i slutändan är det du/ jag/ vi , budbäraren som får högsta vinsten. Vinsten i att utmana och våga och med det växa med sig själv. Bonusen på det är när ditt budskap landar på en ljus och kärleksfylld landningsbana som ger andra själar värme och glädje.
Det var ju faktiskt inte så farligt, jag överlevde alltihop och nästa gång kan det bara bli ännu bättre.
Namaste <3