Jag har skrivit många texter men inte postat. Inte skickat. När hjärtat plötsligt vaknar en dag och når toner inombords som det ej hört på väldigt länge. En ny melodi började så sakta spelas.. En melodi som väntade på att mötas l en gemensam sång, dans.
Men det var som att play knappen inte var intryckt ordentligt.
Ariel, en Askungen med rött svallande hår
Där stod hon i sin fina långa klänning och klackskorna glittrade som askungens. Väntandes på att dansens första steg skulle börja tas. Men det blev bara till hennes egna musik. Ingen mötte famnen på riktigt. Det blev ett tomrum.
Hon försökte visa musikens toner i unika gester men det var som att de svävade iväg och blev till stoft i detta tomrum. Tomrummet som fanns där inne i det varma pulserande hjärtat. Paralellt med alla känslor och längtan.
Längtan till en lång varm passionerad öm kyss. Längtan till prioriterad tid för härliga möten.Längtan till ett spontant sms: Ska vi ses,? Nu? Eller bara en blick som sa mer än orden.
Hon väntade och hoppades
Askungen insåg plötligt att det inte kommer ngn kavaljer just nu. Inte ens där hon står redo med båda skorna på. Så, tändes lamporna. Musiken tog slut. Den inre melodi som skapat en berusning likt en regnbågsfärgad bubbla spelade sina sista toner. Det var då hon mindes att hoppet är det sista som överger oss. Hoppet om att livet kommer visa vägen till den som vill och vågar ta dansen. Ta chansen.
Även om inte tid finns men som vågar ge lite mer av sitt hjärta. Det hoppet känns fint att bära.
Likt en älva dansade hon vidare med nya toner att sprida med längtan till kärlekens berusning.