Att förlåta någon som inte ens är ledsen för sitt oansvariga uppförande är stort. Det är styrka och den besitter jag. Förlåt får plats i mitt stora generösa hjärta. Haten får snällt stå bredvid.
Här sitter jag och tittar ner på min just nysläppta bok. En bok där jag är med och deltar i. Som en gåva till andra kvinnor. Jag tänker vidare på min livsuppgift. Att sprida ljus och uppvaknanden i andra själar längst vägen. I denna bok, genom min blogg, personliga möten och min alldeles egna bok. Min godhet är stor. Ibland för stor för mitt egna bästa.
Jag har livet och allt ljus med mig. Ljus jag delar med mig av genom att vara tillitsfull. Kortare eller längre stunder i mitt liv.
Just nu går tankarna till dom jag litat på, bjudit in till min livsdans. Mina hem. Mitt liv. Vänner jag hjälpt på olika sätt med mitt stora generösa hjärta. Min alldeles för snälla godhet. En godhet som får en smak av utnyttjande.
När människor plötsligt behandlar mig helt respektlöst. När jag står upp upp för rättvisans sanning åt olika väderstreck blir det värre. Min salong får fönster insparkade. Du är patetisk. Horunge. Hur ska vi någonsin få fred?
Hat är inte välkommet
Parallellt med en försoning inom mig till det som nu sker. Ett ord som förlåta tar plats i mitt hjärta. Det är så stort så det finns rum för mycket. Dock ingen plats för hatet. Endast förlåt. Till någon som inte ens är ledsen för det han gjort. Det dom gjort, i olika situationer. Det är styrka. Och den besitter jag.
Jag kan inte tillåta andras oansvar påverka mig med hat som jag själv skapar inombords. Känslan som föds och tar över min inre frid. Jag kan välja att hata, eller förlåta.
Nu kommer en tredje känsla och knackar på. En ledsamhet över att dessa beteenden finns i människor som föddes genuint ärliga, oskuldsfulla och snälla.
Hur kan andra vilja förstöra för mig? Agera i en känsla som är osund? Vad har jag gjort som är så hemskt och ont ? Om du rannsakar allt och ser från alla vinklar och vrår. Vad fick du? Vad gjorde du?
Få stenar i ditt hjärta att falla
Vad hjälper det för den förstörelsen de redan skapat? Att fortsätta förstöra, krossa? Mer och mer och mer. Ger det läkning ?
Enligt mina egna resor är ett förlåt, jag ber om ursäkt, sväljer stolthet och tar ansvar en känsla som lossar stenar. De stenar som sitter där inne så djupt. I magen.
Dom lossar inte genom att fortsätta bete sig oansvarigt. Lägga över sina egna misstag på mig som stått med öppna armar av godhet med mitt generösa hjärta. Det är inte konstigt vi har krig på jorden. Jag blir mörkrädd och ledsen för mänsklighetens ljus.
Det ljus jag vill tända mera i människor.
