Det kan smärta i att blotta sitt hjärta utan att veta om den som får det tar hand om det på rätt sätt…Kanske det blir riglandes på en skör tråd eller bara glöms bort…
Det kan smärta att få besked om en sjukdom. En vän försvinner. En relation tar slut. Vilsenheten av ensamheten. Det kan smärta med olika undersökningar. Operationer, sår som ska läkas. Själsliga och kroppsliga.
Det är genant, genant att dela?
Nu kommer det igen. Den ovälkomna smärtan. I tre mornar har du varit här. Finns det ens något värre besök? Ett ovälkommet besök på mitt toalett besök. Mitt egna privata .
Det gör så obeskrivligt ont, jag nyper mig i armen, eller nästan biter mig i armen. Distraherar mig bort från det som är. Men det är för starkt. Jag är förlorad. Allt är förlorat.
Smärtan vi sällan talar om, den genanta smärtan. Smärtan vi inte ser. Men känner desto mer. Fissurer, homorojder, sprickor, sår….Mina tårar faller.. Minuterna tickar på. Jag måste, jag kan. Jag har inget val Jag har verkligen inte det. Inget hjälper och det måste ut. Kommer det inte ut nu vad kan då hända?
Försöker försvinna ut från kroppen för att tänka på något roligt. Något längtansfullt och pirrigt. Något annat. Men den är så stark. Drar upp benen och sitter som på tårna. Benen börjar skaka. Kroppen börjar skaka. Blodet droppar mer än det materia som egentligen ska ut.
Orättvisans stund
Det känns orättvist att jag ska sitta här och känna svimnings känslorna i kroppen. Yrseln och de mörka svidande molnen som tar sig in i mitt varande. Har jag inte gått igenom tillräckligt med smärtor?
Läkarbesök efter läkarbesök. Hej då det blir bättre. Hej igen vad ska vi göra….Ät lite pulver och ta lite salva, sätt på ett gummiband eller två så lossar dessa fördömda inkräktare. Eller varför inte trycka upp ett piller som ska bedöva, hur då? Hur ska man ens få upp något där utan att kvida?
I 20 – 30 min genomlider jag dessa små knivar som skär sig ut på oläkta sår. Jag vet ärligt inte vart jag tar vägen i denna stund mer än att jag genomlider med tårar. Jag ser mig själv i spegeln. Där står en tilltufsad kvinna med blanka ögon och svettig panna. En tagen kvinna. En urlakad trött kvinna. Snälla, låt det vara över snart.
Att kunna få gå på toaletten utan att energin för hela dagen tog slut på endast 30 min är underskattat. För mig är det en gåva.
Att kunna gå och sitta dessa perioder utan att saltet fortsätter strö i såret. Att ändå försöka jobba och meditera mig bort med musikens mixer för en stund för att hitta tillbaka till det där leendet. Det som hon den där rödhåriga positiva kvinnan med de glittrande ögonen bär.
Hon som dansar till sin egna inre dansande älvas melodi.
Namaste. <3