Även om vi är med om tragiska händelser som skakar om vår vardag och väcker den där känslan till liv mer och mer. Känslan att allt vi har är nu. Inte sen… NU.
Så, är det lätt att hamna lite utanför banan och tänka att livet är där framför oss. Vi fantiserar och ser vägen framåt i hopp och önskningar att det är där jag kommer vara om 1 vecka eller några år. Vi bromar lite och tänker ”jag gör det senare i livet”
När en nära vän du bett för under en tid, bett för att den ska få gå på sin fantiserande och önskefyllda väg framåt ett tag till plötsligt står inför en sådan brant backe så det känns svårt ta sig upp mera.
Då blir plötsligt alla saker ännu mer oviktiga. En stark och nu sorglig påminnelse slår ner pp en djupare plats inombords. Det inre mantrat stärks i att allt vi har är nu..
De problem som lagt lite moln på din sol försvinner och det djupa andetag som fyller din kropp är fyllt av tunga tårfyllda partiklar. Men glimtar av hopp, styrka….
Min älskade vän som kommit och gått under min livsresa men alltid känts lika nära. Alltid varit där och alltid brytt sig sådär extra mkt. En själ som lyser starkt på jorden men sin egna unika sprakande energi.
Jag och många fler kommer inte ge upp hoppet om att du får fortsätta på din väg 💖
Vi håller dig – Tillsammans. älskade Sandra. Allt vi har är nu. 🌟