Bröstcancer

The wounds heal but the scar remains

Det sägs att tiden läker alla sår. Ett brustet hjärta kan sakta bli helt igen om du åter vågar släppa in kärleken  och möta din rädsla, ett svek kan förlåtas , ett sår kan läkas.. men mitt sår kommer aldrig riktigt läkas. 

Varje dag påminns jag om det jag faktiskt gjort och gått igenom. Jag känner hur mitt högra bröst guppar på när det på andra sidan e tomt och tyst. Jag kan känna mitt högra bröst och det lever. Mitt andra ”bröst” känns ingenting, det är ingen känsel och det är mest stelt och ömmar  och drar. Det drar fortfarande i mina ärr och armen har svårt att hänga med fullt ut. Jag har ett stort ärr under min bröstvårta som går horisontalt , det skiftar i lite rött och huden undertill är öm och röd. Mitt andra ärr i armhålan är inte heller ngn känsel, jag vågar knappt raka mig där för det känns lixom konstigt. Baksidan av armen känns som benet somnar känslan om ngn rör därvid. Jag kan komma på mig själv att titta på andras 2 bröst och tänka , wow vilken glädje att ha 2 vackra sensuella bröst på sin kropp. Naturliga och egna. Vilken lycka , undrar om hon förstår det … Och såklart så är det ju just när sånt här händer som man mer på djupet kan vara tacksam för många olika delar på kroppen som vi faktiskt har. Jag är glad att jag har ett mjukt Anna bröst kvar , det kunde ju varit värre..

Så, visst påminns jag varje dag av de såren som markerar min kropp och om allt som verkligen hände. Även om jag har en djup acceptans i allt och kan se gåvan med det som kom till mig. 

Jag har varit så stark och klarat av mycket under min resa. Planerat & öppnat en juice/rawfood bar , renoverat salong , flyttat ut från allt de gamla , flyttat in till drömhuset -planerat med ny inredning, totalt nytt med och fullt genomtänkt, rest till olika platser , utbildat mig till näringsterapeut , under samma år exakt en vecka efter jag blev sjuk med mastiondit  gått igenom en vårdanstvist med allt vad det innebär , suttit i rätten samma dag jag strålats , jobbat litegrann, ensamstående med 2 ängla barn och allt vad en vardag innebär. Gått på massa läkarbesök. Gråtit i ledsamhet , gråtit av glädje , gråtit av längtan, gråtit av ensamhet, stått upp för känslor och varit ärlig , blivit avvisad, blivit upplyft , varit livs passionerad ,varit arg, bubblande glad ,overkligt lycklig , livsenergisk och pladask supertrött. Och andra saker som jag inte kan dela här men det har varit hemskt att se vad människor gör mot en. Även om man är sjuk och kämpar på. Hur avundsjukan kan ställa till det då ljuset kommer in mer o mer i mitt liv OCH att jag trots allt stått kvar i min kraft. I stormens vindar har jag stått kvar i mina djupa rötter och stått upp för mig och min familj. <3 

Det är jag stolt över. 

Och jag är tacksam att saker vände och ljusa strålar kom in i mitt liv , mer och mer och mer. Mer än jag någonsin kunnat drömma om. Och mitt i alla solstrålar av glädje är det ok att få vara sårbar och ledsen för mitt sår och min trötthet . Jag är så trött vissa dagar så jag skulle kunna stå och sova. Min svaghet står vägen för att kunna jobba fullt ut med min passion som frisör och i juice baren. OCH det är okej. Det är nu när jag landar med allt som varit som tröttheten kommer på besök på riktigt. Nu är det tid för ännu mera vila , nu är det dax att stanna upp. 


Dela det här:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *